När jag kom hem från min resa till Perth och Darwin berättade Emelie att hon och mamma ville fira lilla julafton med mig. Kul, tänkte jag, bara det inte blir en massa julmat (julmust helt ok, men svensk julmat är kanske inte lika spännande).

När vi sedan kom hem till Frenchs Forest kunde Emelie inte hålla sig. Hon tog fram en vackert inslagen liten presentask. Smycke, tänkte jag genast. Jag har vanligtvis inte så mycket bling på mig, men diskreta örhängen gillar jag (det enda diskreta när det gäller mig).

Jag öppnade varsamt men nyfiket paketet och upptäckte ett tändsticksask… Och den fanns inte ett smycke. Istället var det ett presentkort till Bridge Climb. Först läste jag Bridge Club och tänkte att nu mobbas jag för min ålder igen, för det är ju bara gamlingar som spelat bridge. Sen insåg jag att detta var broklättring. Jag skulle få möjlighet stt se Sydney Harbour Bridge innefrån och ovanför.

P.S. Sydneybor kallar Harbour Bridge lite skojfrisk för den The Giant Coat Hanger, på svenska den stora klädgalgen. Och ni ser ju varför.

Vi har alla våra rutiner i livet, vissa bra andra mindre bra. En av mammas och Lars rutiner är fisksöndag. Dvs på söndagar blir det i stort sett alltid fisk till middag. Och eftersom Lars är borta hela dagen tänkte jag och mamma åka iväg och handla middagen.

Och vad passar inte bättre än att åka till Sydneys kända Fish Market för att titta lite på fisken och köpa något spännande.

Ingången till Sydney Fish Market

Tänkt dig den med smör på, och drottningkräm mellan tentacklerna?

Färskt och gott

Hade tänkt stoppa bläckfisken i fickan, men nu gör jag inte det

P.S. Det blev barramundi som jag sen fick grilla alldeles själv på grillen hemma. Har fått 2 extra hår på bröstet nu, så manlig blev jag av makten över grillen. Jag är bara såååå cool 🙂

I sökandet efter en cache (ni vet, geocaching, mamma och Lars hobby) så hamnade vi på en väg/stig.

Det började lugnt, som en vanlig off-road väg. Men ”vägen” blev mer och mer ruff. Vi åkte i 45 graders vinkling, vi åkte igenom vattendrag. Det skvette vatten vitt och brett, men inte in i bilen. Det enda som kom in i bilen var en svavelstank (och nej, det var inte jag som fes).

Sista metrarna på vägen var gropig och vattenfylld, vad jag förstod tappade bilen greppet om vägen. Vi gasade till och körde rakt in i ett träd. Bilen går fortfarande, men med skador stora nog att behöva hjälp att fixa den innan vi kan åka vidare.