Självklart kunde vi inte lämna Bombo utan att bada, och Bombo beach bjöd på lite svalare vatten (över 20 men under 25).
Bilder
Bombo quarry
Sol och bad
Palm beach, from a distance
Jag tycker om natur, och till viss del djur (så länge som vi inte räknar ormar, sniglar, spindlar, kackerlackor, myggor, flugor etc som djur). Men mest uppskattar jag naturbilder, gärna mina egna…
Lyckan blev fullständig idag när vi åkte till en nationalpark och besökte en vacker utsiktsplats (uppdaterar bloggen med namn så snart jag kommer ihåg vad den hette). Utsikten visade Lion Island (bor dessvärre inga lejon där, och vi vanliga dödliga får inte åka dit då det är ett skyddat naturreservat). Vi kunde även se Palm Beach.
Palm Beach the creme de la creme, tänk dig Djursholm men med vackra sandstränder. På långt håll, som vi såg den idag, verkar det som en charmig idyll. Men på nära håll, som jag sett den tidigare, så känns det lite off. Ja, det är vackert och nära till havet, men det finns andra vackra ställen också. Hursomhelst, här kommer ett par bilder 🙂
Maten i The Red Centre
Och nej, jag menar inte Sovjet, utan detta syftar på den röda jorden i mitten av Australien. Maten här har varit fantastisk, har ätit allt från känguru, camel, emu till klassiker som barramundi (vit saftig fiak) och kossa. Som den moderna människan jag är fotograferade jag en hel del av måltiderna.
Nedan delar jag godbitarna. Enjoy.
Vårt solskydd
Long reef beach
Från lokala Thaistället
I always like going south; somehow, it feels like going downhill
Harbour Bridge går från norra delen av Sydney mot den södra delen. BridgeClimb utgår från dem södra delen av bron och när man kommer till mitten går man över till andra sidan för att gå ner igen.
Nördig som jag blivit på äldre dar poppade denna fras upp i min skalle, ” I always like going south; somehow, it feels like going downhill”, och det stämde ju för jag gick både neråt och det mot söder…

Bestiga Harbour Bridge
Idag var dagen jag skulle använda min julklapp. Det betydde att jag fick avstå från alkohol till middagen igår kväll (tyck synd om mig). Och tur var väl det, äventyret började med ett alkotest som jag då klarade galant.
Sen fick vi sparkdräkter att sätta på oss, massor av fakta och skyddsutrustning och sedan bar det av.
Konstigt nog hamnade jag först, dvs direkt efter guiden. Och nej, han var inte speciellt snygg, runt 55 år gammal och helt vithårig. Men först betydde att jag ibland fick springa i förväg :).
Den 2,5 timmar långa vandringen började med raksträcka följt av en massa stegar, sedan bekväma låga trappsteg och sen var vi uppe. Enkelt och bra. Herren på täppan, det var jag det!







