Vem är den där Tom Groggin?

Nåväl, det blev ett dopp i Tom Groggin creek för imorse. Vattnet var nästan kallt, och strömmen var stark. Skulle doppa huvudet vilket slutade med att jag drogs med i strömmen och höll på att tappa skon (ganska stenigt så jag valde att bada med skorna på). Att säga att jag simmade vore en lögn, men jag badade och lyckades till slut hitta ett bra ställe att doppa huvudet.

Denna Creek utgör en officiell gräns mellan delstaterna New South Wales och Victoria. Pga strömmen simmande jag inte hela vägen till Victoria, men jag hävdar att jag glänslande de båda delstaterna. Queen of the world. Mamma stannade på land och fotade mig i vattnet (nej, dessa bilder kommer inte att bli offentliga).

På vägen hem tog Lars reda på vem den där Tom Groggin är (finns massor med vägar som heter Tom Groggin RD osv). Det visade sig att Tom Groggin inte är en person utan ett aborgiskt namn på en vattenspindel. Hade jag vetat det hade mitt morgondopp varit lite läskigare…

Snowy Mountains utan snö – ny campingplats

Gårdagens campingplats, Tom Groggin campgrounds vid Mt Kosciusko i Snowy Mountains. Landskapet är så vackert här, men i slutet av januari är det såklart ingen snö här. Januari är ju mitt i sommaren.

Att svåra i campingvagnen är definitivt att föredra framför under vagnen (som är som att tälta, inte min grej alls), men det är inte utan sina nackdelar. En av dessa är att jag sover nedanför mamma och Lars säng. Det betyder att om någon behöver besöka toan under natten, eller gå upp tidigare än jag på morgonen, så måste de kliva över mig. OCH se till att inte trampa på mina ben (spoiler, det gör ont).

Igår kväll gjorde jag en deal med dem. Om vi kunde bada i vattendraget intill campingplatsen innan vi begav oss på morgonen så lovade jag att packa ihop min sovplats när de klättrat över mig på morgonen. Och det var så jag gick upp 6.45 på morgonen och detta välkomnade mig.
Sunrise Tom Groggin

Little Bay Beach – söder om Sydney 

Little Bay Beach – söder om Sydney 

Ännu en underbar strand med syster. Fullt med folk, lite svalkande i vattnet och strålande sol, det bjöd dagen på för mig och syrran.

Överraska mig, sa jag till syrran när vi lämnade hemmet. Så hon to mig på en resa genom Sydney till en härlig southern beach för sol och bad.


Syrran kan sina stränder, även denna var i stort sett vågfri (inga undervattensströmmar i alla fall). Så badleksaker stod på schemat.

Inte så smart, men otroligt envis

Ja, det blev promenad, precis som jag lovade. Men det blev inte vad jag trodde.

I måndags kväll tog jag en kort promenad till ett område här i närheten med massor med pokestops och ett pokegym på liten yta. Väl där passade jag på att gå in i skogen för att se vart vägarna leder till. Jag hittade då en bushwalk som på pokekartan (och google maps) inte såg så långt ut. 20 meter in på stigen insåg jag att jag 1, hade fel skor på mig och 2, det började bli mörkt och det fanns ingen belysning.

Så jag gjorde vad vanliga vettliga människor gör i dessa situationer, jag gick tillbaka.

När jag kom ut ur skogen träffade jag en en kille och vi pratade lite om bushwalkarna som fanns här, hur vackert stigen jag inte tog var etc. Han även varit i Norge och skulle vilja åka till Sverige, sommartid, för att cykla runt. Detta kändes som en vettig kille. Jag tackade vänligt för hans tips och bestämde mig att välja denna bushwalk en sval dag, dagtid.
Natural Bridge Track, New South Wales
Denna dagen var idag. Hårt snörade gympaskor, rosa Reebok om intresset finns, och gav mig av. In i skogen gick det, och in på bushwalken.

Jag kom fram till stället jag stannade på sist och började klättra neråt. Och neråt och neråt. En bergshäll här, en bergshäll där. Det var efter den tredje klättringen som jag började ana onåd. Va i helskotta har jag gett mig in i? Kommer jag någonsin att kunna komma ner i dalen? Och hur ska jag kunna komma upp igen?

Nåväl, svårare stig än detta kan det väl inte bli, tänkte jag naivt. Och så kommer nästa bergshäll som sluttar rakt ner och har en stor sten strax nedanför. Kanske enkelt för den lite mer erfarna bushwalkern, men för mig? Min första bushwalk sen förra semestern i Australien? Lägg därefter till en viss övervikt, som höjer risken för skador. Ja då har du mig.

Jag hasar, jag planerar, jag riskerar och jag tar det försiktigt. Efter en extra hög bergshäll, och efter att jag sett att det är en bit kvar till botten, så funderar jag allvarligt på att gå tillbaka igen. Upp, upp, upp och så pratar vi inte om detta något mer. Men när jag tittar upp inser jag att det inte går, jag kommer inte upp för denna bergshäll igen, med dessa platta och branta yta. Risken att trilla ner är överhängande.

Nåväl, jag får väl klara resten av vägen då.

Kommer ner till botten, tittar på lite vattendrag och hämtar andan. Hittar även ett Pokestop som jag glatt snurrar, och hittar även en Kangaskhan, den regionspecifika pokemonen här i Australien. Jag passade på att fånga den åt min vän, Anna-Carin, medan jag var i farten.

Sen var det dags att ta sig upp och tillbaka. Hemvägen, att komma upp på andra sidan, var lite av ett antiklimax. En stor besvikelse. Misstolka mig rätt, det var skönt att det inte var någon direkt utmaning, men det kändes lite konstigt med att vägen dit var jobbig men vägen upp var bara en massa trappsteg. Sen en stor väg.

Nåväl, jag överlevde resan. I efterhand så skulle det varit bra om jag kollat upp bushwalken INNAN jag begav mig ut på den. Då hade jag sett att den var klassificerad som en Grade 3, inte Grade 2 som jag är van vid.

Nåväl, lite bilder bjuder jag på. De syns inte så väl hur brandt det är på vissa ställen, men använd fantasin.

Visa er nu då, pingvinj****r

Visa er nu då, pingvinj****r

Andra veckan i Manly med mamma, men även idag blåste det för mkt för att pingvinerna ska behaga visa upp sig. 

Pratade med en av de andra voluntärerna som bekräftade vad jag och syrran misstänkte. Det finns inga pingviner. Detta är bara en social klubb som gillar att umgås och köra bort folk från stranden för att de inte ska störa ”pingvinerna”. 

Nåja, här kommer en bild från andra sidan Manly.

Årets första bad

Årets första bad

Idag har fokus varit på återhämtning, uppackning och installation. Allt mitt bagage hänger mu prydligt i garderoben. Mitt nya mobilnummer är aktiverat och laddat med pengar. Mitt Opal-kort är registrerat i appen för kollektivt åkande.

På eftermiddagen kom frågan från systern om jag hade lust att åka och bada efter jobbet (hon jobbar, jag har semester). Mitt svar var självklart JAAA.

Så vid halv sex på kvällen, ungefär samma tid som mina vänner och kollegor äter frukost hemma i Sverige, låg jag i ljummet vatten och badade. 

Dagens badstrand: Chinamans beach
Mysig strand, bara för barn familjer och de som vill bada utan undervattenströmmar och vågor. Mindre folk kvällstid 🙂

Mitt underbara hotell

Ju äldre jag blir desto mindre lockas jag av vandrarhem. Jag vill bo bra, och har jag råd med det så är det just det jag gör.

Här i Cairns har jag bott på Harbour Lights (4,5 stjärnor), ett underbart lägenhetshotell. Det ligger inte mitt i smeten (på Esplanaden), dvs ganska lugnt, men väldigt centralt. Jag bodde vid hamnen, vilket var bättre än väntat.

Jag hade allt från ett härligt sovrum med en ganska hård säng med tre fasta kuddar, inget dun här (vilket passar mig utmärkt); badrum med bara dusch (och toa/handfat såklart); litet kök med diskmaskin och mikro, tvättmaskin och torktumlare (dock dåligt lufttorkning); vardagsrum med köksbord, soffa och en större tv än jag har hemma (inte bitter, nej då) och en stor balkong.

Jag kunde visserligen bara använda balkongen sista dagen pga regn, men imorse åt jag min frukost där. Kommer jag tillbaka till Cairns vill jag bo här igen.

image

image

image

image

image

image

image