Strand

av

Haj! Haj! Haj!

Sista dagen i Australien. Mamma, jag och Lars åker till stranden. En riktigt trevlig strand. Solen lyser. Havet glittrar. Sanden bränner.

Vi tog med egna solstolar till stranden och släpade dem till utvald strandbit. Ok, solstolarna väger nåt kilo och har en behändig stolväska så sååå farligt är det inte. Efter att vi boat in oss på vår strandplätt smiter jag iväg samma väg vi kom för att gå på damernas. Därefter tog jag svängen förbi rock poolen.

Jag har säkert orerat om rock pools tidigare, men de är så fantastiska att de tåls att talas om igen och igen och igen. Då undervattensströmmarna vanligtvis är ganska starka, och vågorna ganska höga, så är det lite svårt att simma i havet. Rock pools är simbassänger som finns i anslutning till många stränder i Australien. De är vanligtvis mellan 25 eller 50 meter långa och fyllda med havsvatten. Ibland, när man simmar där, kommer en extra hög våg och fyller på bassängen. Så dit gick jag för att jag ville simma lite.

När jag, en stund senare, kommer tillbaka till mamma och Lars försvinner alla människor ut havet. En båt åker ut och badvakterna ser till att även surfarna kommer till stranden. Idag är en varm, het, supersolig dag så detta är lite jobbigt. Det visar sig att badvakterna sett en haj lite längre ut. Båtar, badvakter på land med kikare, gummibåtar med badvakter och helikopter tillkallas och undersöker vattnet.

Efter ett tag börjar badsugna migrera ner mot vattnet igen, men kallas upp två gånger till. Detta är första gången jag varit med om att hajar har varit vid stranden. Och detta är varför du bör välja en strand som är bevakad av badvakter.

P.S. Vi fick i alla fall bada till sist, och bada gjorde vi. Sen blev det fish and chips innan hemfärd..

av

The Boat House, Palm Beach

Bland de rika och otroligt rika finns ett gammalt båthus omvandlat till en restaurang. Det är inte direkt billigt att äta här, men inte heller dyrt, prisvärt.

Hit tog Emelie mig idag. Jag har varit i Palm Beach tidigare, för att bestiga ”berget” upp till fyren och leta blue bottles (när jag blev stucken av manet). Men då var det dåligt väder. Idag skiner solen och livet leker.

Vi beställde både en varsin alkoholfri drink och fish and chips, för det är klart att det är fisk som gäller vid kusten. Maten kommer in och vi inser båda att detta inte kommer att gå, det är alldeles för mycket mat. Vi hade kunnat dela på en och fortfarande bli proppmätta. Men gott var det, fick i mig nästan alla fisk men nästan inga chips.

Efter lunchen satte vi oss i bilen och åkte till en beach lite närmare Sydney (Palm Beach är vackert, men inte bäst som badstrand). På stranden som Emelie valde, xx, var vi fyra sällskap på 1-2 pers utspridda på hela stranden. För att komma till stranden var det en lång, väldigt brant, nedförsbacke. Lite svårt att få ned för, men att gå upp igen såg jag inte fram emot. Men nu är vi på stranden, vi struntar i vägen tillbaka. Bara njuta av vattnet (som var lite för kallt för min syster, som inte var fisk i förra livet). Jag hittade en liten ”grop” för jag kunde ligga och nästan flyta, hela jag under vatten medan Emelie låg som solade på land.

Helt plötsligt började klockan att gå och vi började tänka på refrängen, dvs parkeringen. Vi packade ihop våra saker och sen kom den låååånga vägen till bilen. Precis som jag fruktade var det jobbigt, min härligt nedkylda kropp värmdes snabbt upp till överhettad. Min älskade (?) syster i stort sett skuttade upp för backen, vände sig om och peppade mig lite medan jag bara muttrade något som vi inte upprepar här. Väl uppe vid bilen svepte jag vattnet jag hade kvar och pustade ut i bilen och försökte stoppa svetten från att forsa ner för ansiktet, såg inte ens en ynka svettdroppe på Emelie.

Tack Emelie för en underbar dag, och för att du stod ut med svettiga muttriga mig 🙂

av

Sol, vind och vatten

Sov länge imorse. Så länge att Emelie var tvungen att väcka mig. Jag var väl lite butter ett par minuter (ingen morgonmänniska, ser mornar som ett straff mot de mänskliga rättigheterna). Men när Emelie väl berättade varför hon väckt mig kändes allt bra igen.
image

Hon tog mig till den här stranden, Chinaman beach. Det är hav utan vågor. Vi solade lite (eller snarare jag solade lite, Emelie solade mycket) och badade massor (Em lite mindre). Det gick till och med att simma här.

Jag hävdar ofta att jag måste ha varit en fisk i mitt förra liv (gärna en delfin), jag trivs väldigt bra i vatten. Jag kan vara i vattnet nästan hur länge som helst.

av

Första dagen Down Under

Jag hann inte ens vara i landet längre än 18 timmar innan ”olyckan” var framme…

Vi tar dagen från börjag. Släckte lampan vid 2-tiden som sov riktigt gott. Vaknade av mig själv runt halv tio, utvilad och glad. Efter en trevlig frukost med mamma och Lars (utomhus förstås) bestämde vi oss för att åka ner till Dee Why och för en strandpromenad. Redan här misstänker jag att en del av er redan gissat vad som kommer sen.

Mamma och Lars tyckte att det va lite kyligt ute, men i min bok är inte 26 grader speciellt kallt, om det inte är 26 F vi pratar om och inte 26 C som vi hade. Jag log trevligt mot dem och skakade roat på huvudet. Men de hade rätt i en sak, det blåste en hel del vilket skulle kunna medföra en väldigt blåsig promenad. Tog dock med mig badkläder utifall att vi ville bada. Nu borde hälften av er kunna gissa slutsatsen.

Bytte om till badkläder och prydde nederdelen med en sarong och tog av mig flip-flop-skorna och så gick vi hela stranden ner till andra sidan (vad kan det va? 1,5 km kanske?). Vattnet var behagligt, 21 C, blåsen var ljummen och livet var underbart. Ingen skollande hetta, bara ljummet och skönt och molningt med tunna moln som solen nästan lyser igenom. Ideallt promenadväder med andra ord.

Efter promenaden badade jag till och med, inte längre (för starta undervattensströmmar villket medförde att vågorna var 50% vatten 50% sand) men åh va skönt det var.

Det var ett par timmar senare, vid 18-tiden som jag började känna mig varm på ryggen. Sen insåg jag misstaget. Hade smörjt in fötte, ben, armar ansikte och hals. Men missade helt ryggen, jag hade ju tänkt att promenera i min klänning som har tyg i ryggen. Ja, då var man bränd igen, för första gången i år i alla fall och det måste ju betyda något…?

av

Wilsons Prom

Wow, vilken underbar plats. Är nu på Australiens södraste punkt (av fastlandet). Och tänk, strax efter att vi rest vagnen med stora soltaket och allt så tittade solen fram. ”Hej”sa den, ”jag tycker nu förtjänar lite av mig, så njut av kvällen i min närvaro”. Och det gjorde vi.

En kort promenad genom campingområdet i jakt på en cache och sedan ner till Normans beach för att bada. Eller snarare jag och Lars badade och mammas fötter badade. Inte så varmt i vattnet, men väldigt skönt och avslappnande (säkert 20-22 grader i havet här). Avslutade det hela med en kalldusch för att få bort sanden. Mmm, heaven…