Det finns få saker som jag gillar så mkt som att simma. Och hos mamma finns det alltid (nästan) möjlighet att göra detta.
Mammas pool är underbar, inte så stor, men underbar. Speciellt kvällstid. Det finns få saker som är så mysiga som en kvällssimtur. Så även ikväll, trots spöregn (blev lite möjligt ännu mysigare). Så här kan poolen se ut i vanliga fall.
Ny dag och nytt vindistrikt. Här valde vi ett annat tillvägagångssätt för att besöka vingårdarna. Vi valde Trailhoppers. Innan vi går in på dagen som sådan vill jag bara lägga till att det duggregnat i stort sett hela dagen. Därav få bilder.
Trailhoppers fungerar lite som turistbussarna som finns i nästan varje storstad, du kan hoppa på och hoppa av bussen. De har ca 10 vingårdar som de skapat en relation till, där kvaliteten och utbudet kontrollerats noga av anordnarna.
Trailhoppers göra och inte göra:
Bli inte full, detta är inte en fylleris
Var i tid
Du kan max besöka 4 ställen á 1 h, alt 3 ställen med lunch på 2 h
Bestäm i förväg vilka vingårdar du vill besöka
Bestäm i förväg vid vilket stop du vill äta, boka bord, och var tydlig med om det är 1 h för lunch eller 2 h
Vi hämtades utanför ett annat hotell strax efter 10 för vår resa till Adelaide Hills och vingårdarna. Schemat för oss var Hahndorf Hills, Bird in Hand 2 h med lunch och avslutningsvis Petaluma Wines.
Alla vingårdar förde med sig något nytt för oss Hanhdorf Hills hade en druva, Gruner, som jag inte medvetet testat förr. Riktigt gott, och ska tydligen passa till allt!
Bird in Hand var den vingården mamma ville komma till. Främst för att det brunnit där, och ja, vi såg spår av bränderna här. Men vingården hade inte blivit drabbad av bränderna i någon större utsträckning, däremot riskerar de årets skörd pga alla aska som lagt sig som ett lager och ev. trängt sig in i druvorna. Det återstå att se hur 2020-skörden blir. Stora höjdpunkten här var definitivt deras charkbricka. Den var stor nog att mätta ännu en person, men mamma och jag tryckte i oss allt tillsammans men en flaska rosé (som för övrigt var supergod). Vinprovningen var som de brukar vara på lite större ställen, professionell men inte alltför personlig.
Sista vingården för dagen, och kanske denna resa, blev Petaluma Wines. Här hade vi bokat en sk Wine Flight, en vinupplevelse. Fokus var på Chardonnay. Vi fick fem stora kupor med olika chardonnay från Adelaide Hills och Piccadilly Valley (som gick att se från uteplatsen). Riktigt kul att få gå igenom dessa på egen hand, och sedan gå tillbaka till början för att se testa en andra gång innan beslut om och vad som är bäst. Lite opersonligt kanske, men väldigt trevligt.
Trailhoppers som vintur
Måste avsluta med en kort analys av Trailhoppers. Om du inte själv kan ta dig från vingård till vingård, och inte har massor med pengar att lägga på privata vinturer, så rekommenderar jag detta. De är extremt professionella, trevliga och håller tiden. Fram till efter lunch igår var det osäkert om det skulle bli någon resa pga lågt deltagande (jag, mamma och en främling). Detta kommunicerades till mig på ett bra och proffsigt sätt. Sedan hade vi turen att en kvartett dök upp i sista sekunden så resan blev av. Även detta kommunicerades med oss. Sen blir det som du gör det. Jag kan i alla fall säga att jag starkt rekommenderar denna tjänst.
Har länkat till mer information om gårdarna i texten, men du hittar detta även nedan:
Mer om regionen Adelaide Hills
Hahndorf Hills
Bird in Hand
Petaluma Wines
Första vingården var den efterlängtade Chateau Tanunda
Vinet var riktigt gott, och vingården var gigantiskt. Innan vinprovningen så tog vi en tur runt provningsrummet för att ta del av lite historia. Fanns även riktiga vinkällare, jag vill ha en sådan!
Paus, med lunch
Från Chateau Tanunda bokade vi en resa med Keoride för att komma vidare till nästa stället. Vi hamnade på Ember Pizza för lite lunch innan nästa vinprovning. Och så berättade servitrisen om avsmakningsmenyn, testa lite olika rätter från regionen. Det låter bra, men oj så mycket mat det var. Men så gott. Och Ember Shiraz var underbart till detta.
Nästa vingård, First Drop
Det jag tycker är extra roligt med att besöka vingårdarnas celler doors är hur olika de är. Denna Celler Dorr var som ingen annan jag någonsin besökt. Det var som ett stort högt plåtskjul. När vi kom dit blåste det regält ute, hela huset skakade. Och sen kom regnet, riktigt spöregn. Det blev riktigt mysigt med allt detta regn på plåttaket.
Vi provade igenom hela serien vin, och fick även möjlighet att testa ett riktigt fantastiskt vin som jag tyvärr inte kunde köpa. 1400kr är lite för mycket för mig. Extremt kunnig personal som verkligen kan sina viner, och varje vin kommer med sin egen historia om hur den fått sitt namn. Min favorithistoria var den om deras vanliga Shiraz, Mother’s Milk. Kommer i en trevlig gammeldags mjölkflaska. Riktigt kul. Varmt rekommenderad.
Sista vingården, Kaesler Wines
Blev rekommenderad att besöka denna vingård av Barossa Valley Information Centre när vi sa att vi ville besöka små familjeägda vingårdar.
Stället var ganska full när vi kom, med fulla människor. Folk som fått lite för mkt att dricka under dagen. De ombads att inte mata hunden, men trotsade det. Och drack massor med vin. Men inte allt vin, vissa viner gömdes.
När bussturen med vindrickare lämnade stället kunde vår värd ge oss all uppmärksamhet. Ett par kineser hade också dykt upp, de pluggade vinkunskap och planerade att bli vinmakare (håll ett öga efter Canz viner). Den nya generationens vinskapare. Och dessa blir väl bemötta av dagens vinmakare. För nästa generation måste ha möjlighet att prova viner för att kunna bli bra själva. Vilket var bra för oss, för även vi fick en sensationell vinprovning.
Och till vinerna fick vi historier, och det är dessa som är plustjänsten med att besöka dessa små vingårdar. Den bästa historien som vi fick höra handlade om när de vill göra ett vin för den amerikanska marknaden. De ville komma på ett fyndigt namn som passar amerikaner, och med humor. USA pratade mycker om WMD (weapons of mass destruction), så ett lite wordplay på det. De skapade WOMS, Weapons Of Mass Seduction. Ett vin som verkligen fick mina smaklökar att sjunga. Tyvärr gick det inte som de ville, det finns humor och humor. Just detta namn ansåg USA vara stötande, så om namnet fortsatte ha detta namn, och Keasler ville inte byta namn, så nu säljs det vinet på andra ställen. Jag köpte en flaska. Och det ska lagras i ca 15 år innan det avnjuts.
Läs mer om Keasler Wines här
Resten av kvällen
Kom tillbaka till hotellet strax efter sju och efter ett snabbt ombyte (spöregnade igen när vi kom tillbaka till Adelaide), så blev det middag. En lite annorlunda Surf N Turf.
Är nu proppmätt, tänkte ta ett kvällssim, men det gick inte pga för mkt mat.
Steg: 12000+
Simning: 500m (morgonsimning, 06.18)
Idag var det Barossa Valley som stod på schemat. Här varit tänd på Barossa länge, främt pga deras fantastiska Shiraz, men även pga ett vin jag hittade på båten mellan Stockholm och Helsingfors. Vingården heller Chateau Tanunda. Så, hit ville jag åka.
Mamma, som är en vettig mor, vill inte köra bil när hon druckit. Och hon vill inte heller spotta ut vinet. Och hon vill testa vinerna. Och jag får inte köra pga inget körkort.
Det finns flera sätt att besöka vingårdar utan egen bil. Ligger de när varandra så är det bäst att gå mellan gårdarna. Det vanligaste sättet är dock att ta en organiserad vintur. Dessa varierar från dyra till svindyra. Ju med personligt (dvs mindre grupp du vill ha) desto dyrare är det. Och de mindre dyra turerna besökte inte Chateau Tanunda, så vi hittade valde promenad mellan gårdarna.
Så vi åkte kommunalt upp till Gawler, och sedan lokalbuss till Tanunda.
Det är en liten värld vi lever i. Det fanns en annan person på bussen med mig och mamma. Som visade sig vara svenska. Så vi satt och snackade med Lena om regionen. Hon flyttade till Australien för 26 år sedan och jobbar inom turism. Vi fick en massa bra tips, och rekommendationer. Tyvärr kunde vi inte besöka Barossa Region Gallery, där hon jobbade, men jag spanade in deras webbplats. Om du är i Barossa, besök detta ställe.
Från Barossa Visitors Centre fick vi tips om hur vi kunde besöka fler vingårdar. Via en app, som fungerar som Uber men främgar regionen. Tjänsten heter Keoride, du laddar enkelt ner den via Google Play eller App-store. En resa kostar $6 per person och betalas enklast via appen.
De senaste året har jag åkt på någon typ av resa i samband med besöket hos mamma. Förra året var det Maldiverna, året innan Fiji, året före det så var det Hobbiton i Nya Zeeland.
Detta år håller jag mig till Australien. Jag och mamma är nu i Adelaide. Huvudanledningen till denna stad/by/ort är alla vingårdar som finns här. Några av dessa ska vi besöka.
Steg: 11000+
Simning: 300m
Jag älskar solnedgången, hur färgerna blandas med himlen, hur olika solnedgångar kan vara, hur kul det är när en bra bild kan tas.
Ikväll var jag nere vid Little Manly Beach för att umgås med mammas pingvinvänner. Inte pingvinerna, de visar sig inte när jag och kameran är närvarande, men de andra dom bevakar deras habitat.
Vi satt och pratade (mamma var på en annan strand) när solen gick ner. Upp med kameran, och detta är bilderna jag fick.
Steg: 10000+
Simning: 300m
Det hela började med sen lunch på stranden med en god bok, och komplimanger om min klänning (den andra idag). Har en en härlig ärmlös klänning i baddräktslycra med svart bas och neonfärgande hjärtan (neongula/-gröna/-rosa/-orange) men ett neonorange liv vid ”midjan”. Tack Anna-Carin för denna, älskar den.
Nåväl, detta är inte ett modereportage, detta är berättelsen om min dag vid stranden.
Skulle slänga skräpet, som vettiga människor gör, men tydligen är det vanligt att skita i det så att badvärdarna med jämna mellanrum måste påminna gästerna via någon typ av högtalarsystem.
Nåväl, på väg till papperskorgen kommer en man upp till mig och försöker prata. Jag har hörlurar, hör inte. Tar ut hörlurarna.
M: Jag är här från Cypern.
Jag: Ok…
M: Vet du var Cypern ligger
Jag: Ehm, ja…
M: Jo jag är här för att gifta mig, är du singel.
Jag: Nej (falskt, men inte intresserad)
M: Ta inte illa upp
Jag: Nejdå (go away now).
Ok, jag for med osanning, men gränser måste sättas. Och han var alldeles för gammal för mig!
Lite bilder från stranden, det är en sval dag idag, perfekt för strandhäng.
Efter frukost, solskyddsfaktorapplicering och väntetiden på att krämen ska sugas in i huden så gav jag mig av på äventyr.
Dagens äventyr var pendelbåt till Parramatta. Väldigt avslappnande och vacker miljö. Båt är ett roligt sätt att ta sig runt på.
Hade inget uppdrag i Parramatta, jag ville bara åka lite båt. Så jag vandrade längs med floden och njöt av att slippa ha ytterkläder eller långärmat på mig (31 grader, känns som 34).
Båtresan tillbaka till city var dock inte lika rofylld, så då fick musiken ta över istället.
Em mötte sedan mig för en trevlig promenad runt The Rocks (under Harbour Bridge) och mot hennes pojkväns jobb. Bara gå i lugn takt och njuta av kvällen, riktigt behagligt.
Middag på Vapiano, som hemma med utan vissa pastasorter (!) och de är inte med i Vapiano-klubben som finns i Sverige (!!).
Nåväl, jag lärde mig ett nytt uttryck på engelska. Cropdusting.
Cropdusting: Prutta eller fisa på annan plats är i badrummet. Bilen nedan visar vägen jag cropdustade på vägen hem från bussen.
Självklart simmande jag när jag kom hem, efter en varm och blöt dag som denna behövdes det. Mamma hade lämnat lamporna tända i poolen av denna anledning.
Steg: 19000+ (aj, aj, aj)
Simning: 300m
Mmm, mango. Denna söta, solmonga läckerbit serverades till efterrätt ikväll. Och du som följde med förra året vet att det Calypso som gäller, mindre kärna och ingen tråkighet. Bara läcker sötma.
Nöff said. Orkar skriva på nytt, läs gamla inlägget istället.
Restips Sydney och Australien 