Efter en vecka fylld av moln tittar solen äntligen fram. Ok, den tittade fram redan igår eftermiddag, men då umgicks jag med Emelie inomhus. Men nu på eftermiddagen kom solen tillbaka igen. Jag passade på att slita av mig kläderna, dra på mig bikinin, släppa ner luftmadrassen ner till poolen och för suga åt mig all sol jag kunde få! Jag älskar sol och sommar och vatten.

Idag hade jag planer, skulle laga cupcakes (mamma skulle få ta med till jobbet) och ta det lugnt. Gick lite för mkt igår och vaknade med ömma axlar (från bärandet av tung handväska), träningsvärk/kramp i vaden och ömma fötter. Sen ringde mobilen, Emelie var sjuk och ville ha sällskap.

Anledningen till att jag är här i Australien är dels att ladda batterierna och dels för att hälsa på mamma och Emelie. Så jag gjorde mig iordning och satte mig på bussen in till stan för att umgås med sjuklingen.

Emelie bor i ett område som heter Surry Hills, ett jättecharmigt område som till viss del kan liknas med Södermalm i Stockholm eller Notting Hill i London. Hon bor i ett litet terasshus tillsammans med två andra tjejer i 30-års åldern. De har alla varsitt våningsplan, på nedre våningen (där Emelie bor) finns köket, på första våningen finns badrummet och ett litet vardagsrum med tjocktv (och ett sovrum). På övre våningen finns enbart ett sovrum.

Emelie tog mig på en kort sightseeing promenad runt kvarteret, till närmaste Woolworths (typ ICA) för att handa tvättmedel och proviant, samt till ett hamburgerställe för att hämta lite mat. Mellan ställerna berättade hon om området, pekade ut lokala ”gay”ställerna och berättade att det fanns en hel del bordeller längre bort på hennes gata. Man kunde känna igen dem via den röda ytterdörren.

I Stockholm klagas det ibland om vår lokaltrafik, hur bussarna/pendeltågen alltid är försenade, hur dyrt det har blivit. Vi stockholmare är dock riktigt bortskämda. Vi har ett riktigt bra lokaltrafiksystem.

Här i Sydney känns det lite krångligare. Det som jag har svårst att ta till mig är att man vinkar till sig bussen, den stannar inte automatiskt på hållplatsen bara för att du står där. Och det är ii stort sett bara på de röda express-bussarna som den finns skylt om vilken hållplats du strax kommer till (som är vardagsmat på i stort sett alla bussar i Stockholm).

Bussen till Sydney tar ca 30 min för att komma mitt in i smeten, kontant betalning på bussen dit är fortfarande ok. Ska du däremot från CBD (central business district, centrala Sydney) mellan 7 och 19 så är det enbart förbetalada biljetter som gäller. Och det är inte allt lika lätt att få tag i, speciellt som besökare som inte har koll på hur ”PrePay” fungerar.

Har fått lära mig att om jag vill ta en buss hem så bör jag göra det från QVB (queen victoria buiding) Stand D. 10 meter därifrån finns en kiosk som bara säljer PrePay biljetter så att jag kan komma hem. I rusningstrafik tar det nästan 40 min att komma hem, och efter ca 30 min brukar mobilen och Google Maps få guida mig till rätt hållplats att stiga av vid. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan Google Maps! Det har varit ett fantastiskt bra hjälpmedel i kampen om att hitta rätt och hitta hem.

Inget säger god morgon så väl som glada ägg kan. Med ett leende på läpparna krossade jag skalet och stekte mina ägg.