Efter allt trevlig vin, hick, begav vi oss mot Melbourne för ett kort smakpov. Vi parkerade mitt inne i stan och gick sedan längs med Yarra River som rinner igenom staden.
Bonusvingård, Seville Hills. Vi åkte hit för att de små vingårdarna i Yarra Valley samarbetar och köper man 12 flaskor (oavsett vingård) så får man en flaska gratis. Och vi har två stämplar kvar till vårt andra gratisvin så här är vi.
Josie, en av ägarna fick mig genast att tänka på Miss Bates (Pride & Prejudice) till sitt sätt. Och urgullig dam, hon hällde upp vinet och berättade lite om regionen och deras vingård. Den absoluta smakmässiga höjdpunkten var ett mousserande kylt rödvin (minns inte druva), men då det är svårt att ta hem sådant i bagage blev det istället ett Pinot Noir till.
Nedan finns lite bilder från vingården, passade på att titta lite på vinprocessen.
Andra vingården… Speciell är nog det första jag tänker på såhär nu i efterhand.
När vi kom dit så var delägaren (Marie) lite formel och provningsstället höll på att renoveras. Det visade sig att hon trodde Lars var hennes barns rektor. Det visade sig att hon misstänkte att hennes barn skolkat från skolan och att hon trodde rektorn kommit hem till henne för att diskuttera detta.
Det va en lite rörig provning, hennes man hade tagit med sig mkt till Mat & Vin mässa i Melbourne. Vi dock prova en del röda viner till slut, bl.a. en Pinot Noir som tydligen skulle passa helt utmärkt till anka sam en trevlig shiraz.
Maries man hade tydligen tagit med sig alla märkta shiraz-vinflaskor till Melbourne, och den siraz hon hade kvar hade ingen etikett på flaskan. En flaska Wispering Hills Shiraz kostade 28 AUD (ca 195 kr), men när de är omärka som dessa var tog hon isället 10 AUD (70 kr) istället. Var såklart tvungen att köpa detta. Mums.
Dagens första besök gick till… Seville Estate. Ett trevligt litet ställe där vi var första och hittils enda gästerna. Vi gick igenom hela deras sortiment och jag landade på en ekad och smörig Chardonnay. Detta underbara vin kommer att passa perfekt till en varm sommardag, delad med goda vänner.
Efter en kylig natt är vi nu påväg till vingårdarna i Yarra Valley. Vi har försökt hitta ett par små vingårdar, med namn och etiketter vi inte känner igen, att besöka idag. Sen bär det av till Melbourne för att göra stan osäker…
När det gäller vinprovning och hitta rätt gårdar att besöka är vanligtvis ett av kriterierna att den inte är så jättestor. Jag menar, hur kul skulle det till exempel vara att gå in på t.ex. Lindemans? Man får prata med personal, kunnig personal, men man får inte rikigt den insikten i den dagliga verksamheten på ett sådant jättestället. Sen är det ju inte heller lika kul att köpa vin där som jag i stort sett skulla kunna köpa hemma på Systembolaget. Ok, inte alla sorter finns på Systembolaget, men ni förstår min poäng.
Jag tycket att det är extra kul att få småprata med ägaren samtidigt som jag provar deras viner, fråga vilken mat det skulle passa till och köpa med en flaska med historian bakom den (och dela med goda vänner som uppskattar kvalitet lika mycket som jag, ni vet vilka ni är!).
Lär mer om Yarra Valley
Och min dröm handlade inte om en nation under Gud, eller om allas lika värde (sånt kallas önskedrömmar, inte jag sover drömman). Nej, jag hade en återkommande dröm inatt, tre gånger drömde jag det (är det inte bibliskt trots allt?).
Jag drömde att det var morgon och Lars klättarade över mig som han brukar, låster upp dörren och konstaterar att solen kommit tillbaka. Av lycka vaknar jag upp lite extra och kan ledsent konstatera att jag hör regnsmattret på taket och att det ännu inte är morgon. Denna dröm återupprepas tre gånger innan jag la den dörmmen till handlingen. Jag kan ju passa på att tillägga att det INTE var sol när jag vaknade på riktigt.
Strax innan uppgång/permanent uppvaknande drömde jag att jag var i en park med en massa koalor i träden. Jag hade dock bara mobilkameran och försökte få ett par bilder, men blev inte riktigt nöjd. Gick iväg till bilen och hämtade systemkameran istället.
När jag kom tillbaka till koalaparken hade koalerna hoppat ner från träden och föstes bort till annan plats för natten, och min kollega Marie T berättade att klockan var 17.00 och nu stängde parken. Jag minns även att jag desperat försökte få tag i min vän och tillika kollega Anna-Carin utan lycka. Fick bara voicemail och hon ringde inte tillbaka. Kände mig ganska desperat…
Nöden har ingen lag. Vi är på en campingplats i Yarra State Park, mitt i skogen, på ett berg tillsammans med myggen. Det är inte en enda annan människa på plats, trots att campingplatsen är ganska stor. Det kan ju ha någonting med regnet att göra, eller att det är ca 14 grader, eller att det är en helt vanlig onsdagskväll…
Jag fick maghaveri i eftermiddags och måste använda toaletten (utedass med myggor som bits i rö**n), utföra mina behov i det fria var inte aktuellt. Så, i slutet av vår spelomgång berättade min blåsa för mig att den var dags att tömma den. Ok, tänkte jag, och tog toapapper, handsprit och den stora kraftiga ficklampan (maglite för kunniga, funkar även som batong) och begav mig i mörkret till utedasset.
Jag kom 15 meter, sen var jag tvungen att gå tillbaka. Det var så mörkt ute att jag helt enkelt inte hittade dit, och kände mig orolig över att hitta tillbaka igen… Så mamma erbjöd Lars tjänster och han fick gå och kissa med mig. Kände mig helt plötsligt 5 år gammal, men vi hittade i alla fall både dit och hem igen :).
Inatt campar vi i Yarra State Park i Victoria. Regnet som följt oss större delen av vår resa har hittats oss igen och nu även kylan. Lite som en dålig svensk sommar, ca 10-15 under natten kommer det att bli, just nu är det 14 grader varmt. Jag har mjukisbyxor (lånat av mamma) och min chockrosa vinterjacka på mig och känner mig ganska varm och skön.
Ikväll har varit ännu en kväll med Sverigespelet, och Lars vann båda omgångarna ingen. Tror att vi nu ligger uppe i Lars 10 p, Michaela 0 p och mamma 0 p. Men det är fortfarande kul att spela, trots att vi haft nästan alla frågorna nu.
Och då tänker jag INTE på den europeiska monitära unionen utan istället på djuret emu.
Enligt informationsbroschyren vi fick när vi checkade in på Wilsons Prom igår skulle den finnas såväl wombat som kängerur och emu i parken, och en snitslad slinga där chansen átt se dessa djur är hyffsat hög.
Prom Wildlife Walk, ca 2,2 km lång promenad, ca 30 min att gå. Så, vi tar oss till slätten, följer pilarna (som för övrigt är utsatta för att skydds oss) och möts av moln med flygande myror och en massa fåglar. Magpies (svart och vit) och någon svart fågel. Men vart är alla emuer och kängurur?
Men på vägen tillbaka till bilen dök i alla fall känguruena upp och tittade på oss som om vi vore tokiga. Tänk så tråkigt att de tvåbenta alltid går i samma spår, med den svarta klunsen runt halsen..
Dock ingen emu, vilket kändes lite tråkigt. Men plötsligt händer det! I bilen skriker mamma till och vid vägkanten visade den äntligen upp sig, inte så att jag kunde producera bildbevis med jag är nöjd.
God morgon. Strax efter vi lämnat nattens campingplats åkte vi hit för att hitta en cache. Kritvit strand som lät lite som när man gnider galonbyxor mot varandra.
Restips Sydney och Australien 