Sista arbetsdagen avklarad.
Inköp till mamma avklarade.
Julklapparna inköpta.
Nya resväskor inköpta, i roligare färger än mörkgrå och mörkare grå.
Packning påbörjad.
Platser på planen (Stockholm-Dubai, Dubai-Sydney) tingade.
Snabbkurs i att fota människor avklarad, inklusive praktik. Stort tack till kursledarna Jonatan och Anna-Carin, se bilder från deras escapader här.
Om en vecka är jag nästan i Dubai, men innan dess ska det firas jul. Så God Jul på er allihopa!
Igår slog jag på tvn och av en slump blev det ”Gränsbevakarna Australien”. Jag har sett dem live under en av mina visiter, men då spelade de inte in.
Men skräckblandad förtjusning ser jag hur folk struntar i att deklarera sina varor (all food betyder all mat, knte bara tillagad mat) och andra som inte fyllt i sin visumansökan korrekt. Det är inte svårt, och oärlighet lönar sig inte.
Ändå infinner sig nervositeten inför varje inresa. Har jag packat min egen väska, finns det falsk botten i resväskan á la Bangkok Hilton?
Jag är inte Jack Reacher. Jag har ingen intern klocka, jag förlitar mig på modern teknologi för att få veta om det är dags att gå upp. Jag blir självklart trött på kvällen, men det beror på att jg varit uppe länge.
När jag är ute och reser har jag en regel, håll dig till de tider som gäller i den tidson du beinner dig i. Vad klockan är hemma i Sverige när de befinner dig i t.ex. Australien är bara relevant om du behöver få tag i någon hemma.
När jag åker hem till mamma har jag den senaste åren valt att komma tillbaka på en torsdag och sedan jobba på fredagen, vilket passar utmärkt på många sätt. Dels för att jag fortfarande har lite färg kvar att visa mina kollegor på jobbet och dels för att det är skönt med en mjukstart på jobbet, få beta av lite mejl. Jetlag har inget med saken att göra.
Jag misstänker att en bidragande orsak är att jag inte sover på planet. När jag landade på Arlanda igår eftermiddag hade jag i stort sett vai vaken i 40 timmar. Jag gick sedan och lade mig kl 8 på kvällen och vakade sedan självmant strax före kl 7 imorse. Utvilad, pigg och glad.
P.S. Glömde sätta på strömmen till väckarklockan…
För nu är Michaela tillbaka i Sverige igen! Övertrött, men sitter på Arlanda Express. Hem ljuv hem.
P.S. Vinkar när jag åker förbi Östermalmstorg.
Lyckades slumra lite på resam, vilket verkligen behövdes. När vi lämnade Singapre kunde jag kappt se längre än 2 meter pga trötthet och sårigheter med skärpan. Trots det hann jag med lite filmer även på denn sträcka.
Lincoln – gripande drama om Abraham Lincolns sista månader och jobbet med att rösta igenom det 13 tillägget till USAs konstitution, den som förbjöd slaveri en gån för alla.
Seven psychopaths – vrickad komedi om en man som skriver ett filmmanus om sju psykopater.
Date night – romatisk komedi och ett medelålder gift pars dejt som gick helt åt skogen.
Anna Karenia – ny tolkning av filmen, uppbyggd som en scen med skiftande miljöer. Snyggt filmat.
Hitchcock – erkänner, jag är en av de som inte sett Psycho, trots att jag varit vid huset i Hollywood, med kan handlingen. Denna film utspelas under tiden om Psycho spelades in, med Anthony Hopkins i rollen som Alfred Hitchcock (Hitch).
Here comes the boom – 42-årig biologilärare börjar mma låss för att få ihop pengar till skolan för att de inte ska behöva lägga ner musikklassen.
The sessions – drama om mn med polio om bara kan röra huvudet som anlitar sexsurugat. Hann inte riktigt se klart denna film… ingen större skada skedd
Hade nog inte klarat mitt toabesök utan dessa utförliga instruktioner (speciellt steg 1). Tack för hjälpen.
Känns som om jag nyligen var här. Samma gate, samma plats och gratis wifi. Definitivt en höjdpunkt på resan. Önskar bara att Heathrow kunde bjuda på samma sak, har trots allt unt 4 timmar att döda där…
Ok, jag är för att det går snabbare att flyga än beräknat, men det drar ner på mitt filmtittande. Och ger mig mer onödig tid på flygplatsen. Dessa filmer blev det dock mellan Sydney och Singapore…
Argo – verklighetsbaserat drama med Ben Affleck, och denna film var riktigt bra och en av Ben var trovärdig!
Flight – ok, detta var kanske inte bästa filmen att se på ett flygplan… Vet inte om jag önskade att piloten var full eller inte. Extra poäng till talangfulla Denzel Washington som verkar har kommit över sitt diviga inte-kyssa-vita-skådespelare (för ett pr år sedan hade han den attityden då han kände att kunde förlora sin fanbase).
Cloud Atlas – med Tom Hanks, Halle Barry och en som vanligt lysande Hugo Weaving. Kanske lite rörligt med hoppen mellan flera historier (i alla fall när man varit vaken i 14 timmar), men välagerad och engagerande film.
Lincoln – första delen av denna film, återkommer när hela ä klar…
Ohh, snart dags att boarda planet. Några minuter kvar bara, wish me luck!
Sitter nu på flygplatsen i Sydney, har precis checkat in. Att jag åker hem nu känns både sorgligt och lite skönt. Jag kommer att sakna mamma och Emelie.
Jag kommer att sakna klimatet, poolen, djuren och semester.
Men det ska bli skönt att komma hem, få sova i min egen supersköna 160 cm säng med mitt dubbeltäcke och egna kuddar (här over jag i extrarummet på vad jag misstänker är en 90-säng). Jag längtar även hem till katterna och min Anna-Carin som jag träffar på jobbet på imorgon.
Borta bra men hemma bäst? Jag tar farväl av ett varmt och soligt Sydney till fördel av ett kallt och rått Stockholm, ibland undrar jag om jag inte bor i fel land trots allt…
Restips Sydney och Australien 