Författare: Pucko77

av

I min vildaste fantasi

Ibland önskar jag att det gick att stänga av fantasin…

Scenario 1
Poolen är grön. Vattenkvaliten är det inget fel på, men något har troligen gått fel med kloret. När vi kom hem från campingresan i söndags hoppade jag i poolen för ett avsvalkande dopp (då var det varma 25 grader i luften och 27,2 i vattnet). Jag passade även på att simma lite.

Jag gillar att lyssna på musik nör jag gör andra saker, läsa bok och lyssna på musik, gå och lyssna på musik, laga mat och lyssna på musik etc. Jag har en mp3 spelare som funkar utmärkt i vattnet, men jag glömde den. Eftersom jag inte hade musik att distrahera mig med började jag tänka istället, och sen var det kört…

Så när jag simmade i det gröna vattnet reflekterade jag över att nu var vattnet så grönt att jag inte längre kunde se botten. Nästa ”logiska” tanke var tänk om den orm trillat ner i vattnet, tänk om den biter mig! Tänk om det finns en spindel vid poolkanten som biter mig när jag vänder för att påbörja en ny längd.

Jag vet att ormar är skygga, men när tanken väl slog in och bet sig fast avbröt jag min simtur. Jag har inte varit i poolen sen dess (kan ju ha något att göra med att det varit under 20 grader varmt ute och ingen sol).

Scenario 2
Medan mamma och Lars satt och tittade på tv igår kväll passade jag på att hoppa i SPAet för att värma mig lite. Det småduggade ute, men palmen som hänger över skyddade mig från det mesta (och jag skyddade portvinet). Efter ett tag började det kännas lite varm och jag rörde lite på mig för att hitta en bekvämare position. Plötsligt kände jag något smeka min vänstra sida. Jag skrek högt av rädsla, hjärtat är i halsgropen. Vad var det?! Orm? Possum? Ödla? Något annat?

När jag väl lugnade ner mig (och undersökt SPAet och konstaterat att jag var den enda där) kom jag till insikten att det nog var en av spastrålarna som sprutat vattnet mot min sida istället för ryggen (då jag rört mig).

av

För det är jag värd?

Sitta ute och äta gör jag gärna trots att det inte är speciellt varmt, men efter maten var uppäten och disken var ordnad var jag nog lite småfrusen trots allt. Och vad gör man för att värma upp sig en kväll som denna? Jo, man hoppar ner i SPAet, som häller 38,5 grader. Så medan ni, mina kära vänner och kollegor och annat löst folk i mitt vackra hemland, sitter och jobbar eller i bästa fall tar en fika med väl utvalda kollegor så sitter jag i SPAet med ett glas smaskigt portvin och njuter i regnet. För det är jag värd!

av

Kallt vs KALLT

Idag har det varit lite såkallt ute, i alla fall för att vara Australien i januari. Inget ont som inte har något gott med sig, cikadorna fryser! Cikador gillar värme, och blommande eukalyptusträd. Dagens 18-20 grader har inte kunna bjuda på något av detta utan bjöd istället på fågelsång. Värmen kommer dock tillbaka till helgen, vilket känns bra.

20140107-172946.jpg 20140107-173048.jpgJag vet att jag tidigare gnällt när det varit lite kyligt ute, men det är vanligtvis bara lite gnäll, det ärju trots allt mycket kallare i Sverige och här har jag i alla fall solljuset. Men, som ni ser på bilderna, tar min mamma och syster ”kylan” lite mer på allvar. Emelie gick till bussen i denna mössa för att det var kallt och mamma frös om fötterna och gick i sina Uggs hela dagen…

av

Två vingårdar senare

Klockan är 12.23 och vi har just lämnat vingård nr 2. På första vingården serverades vi av en kvinna i 50-års åldern som verkade provat sina egna viner på morgonen. På andra vingården fick vi vin av en trevlig skotte.

Just nu känner jag mig lite tipsy och snurrig. På andra vingården var jag till och med tvungen att hälla ut vinet efter första munnen, det var gott men jag kände att jag är lite för gammal för att bli full vid 12-tiden…

av

När olyckan är framme…

Idag har jag jagat ambulans och inspekterat det australienska sjukvårdssystemet.

Ok, det var en patienttransport, inte en ambulans. Och vi jagade den inte utan följde efter den.

Det hela började på Yellow Rock och sökandet efter en geocach.

För två år sedan var vi här i Hunter Valley sist och letade en cache men vart tvungna att ge upp då ett stort träd fallit över vägen och vi hade vaken motorsåg eller yxa. Så favorit i repris, denna gång med yxa.

Vi åkte upp via ”huvudvägen” (tänk dig ett elljusspår fast bergigare) och sidovägen som var mer off road (en stig i skogen, lite bergigt och brett nog för vår bil, men inte mer än så). Efter över en timmes resa på dessa två vägar var äntligligen uppe på krönet, därefter följde bushwalking.

Mamma och Lars förvann snabbt och helt plötsligt stod jag där, ensam, i vildmarken, i cikadapisset, med kameran i högsta hugg. Efter ett tag slutade jag följa efter/försöka hitta mitt sällskap och försökte finna vägen tillbaka. Jag ville även undvika ödlor, spindlar, cikador och låta bli att se ormar, jag såg i alla fall ingen orm.

Till slut hittade jag tillbaka till bilen och njöt av solen ett tag. Sen ser jag mamma och Lars komma ut ur skogen. Lars går med bestämda steg till bilen och tar fram first-aid väskan. Det är först då jag uppmärksammar att mammas högra arm är låst och hålls upp av vänster.

Det visade sig att mamma halkat på en sten och dragit armbågen ur led. Här skulle jag vilja säga att vi ilade iväg till närmaste sjukhus, men så var inte fallet, vi hade först en timmes skumpig väg att åka. Lars visade ännu en gång prov på sin färdighet bakom ratten och tog det så försiktigt det bara gick tillbaka till den riktiga bilvägen.

Ca 1 timme och 20 min senare var vi på sjukhuset i Cessnock. Här röntgades och drogades mamma, men då det tagit en stund att komma till läkaren hade armen svullnat så mycket att smärtan blev för grov att de inte kunde rätta till armbågen. Patienttransport bokades och ca 5 timmar efter vi kommit till akuten satte jag och Lars oss i bilen och följde efter mammas transport till sjukhuset i Maitland, ett par mil bort.

Här sövdes mamma (i ca 2 min) och blev tillrättad och gipsad. Lars var med hela tiden medan jag satt i väntrummet och läste och fick uppdateringar av Lars när det fanns information att ge. Totalt tog det ca 9 timmar att fixa mamma.

Nu sitter vi och äter lite ost och kex, klockan är halv tolv på natten och snart läggdags. Imorgon, om mamma mår ok, så kommer vi troligen att besöka några av regionens vingårdar.

P.S. Sjuksystern på sjukhuset påpekade att det varit massor med ormar i år, till och med i stan. En vän till henne hade blivit biten på sin gräsmatta… Jag slog genast händerna för öronen och sjöng en liten trudilutt. Fick många blickar…

P.S.S. När vi kom tillbaka till vagnen var i alla fall helvetesdjuren, cikadorna, tysta. Och tystnaden var ljuvlig!

av

Skriker som en gris

När solen väl gick ner tystnade äntligen cikadorna. Helt plötsligt kunde man höra sina tankar igen. Jag vill inte påstå att jag hade tankar så tystnaden var total.

Sen tände vi lampan och började spela spel. Och då kom de lilla krypen på besök. De flesta styrde vingarna mot mitt hår och min hästsvans. För varje djur skrek jag högt och ljudligt, hela campingplatsen hörde nog mig.

image

På bilden ovan har vi mitt nya hatobjekt,  cikadan. Som för övrigt va väldigt förtjust i blondiner!

av

Jag vill inte gå ut…

Jag gillar inte dessa 17-års cikador! Jag log lite glatt mot mamma när hon berättade att cikadorna kan kissa på dig i skogen. Trodde till och med att det hände på bushwalken tidigare idag. Men åh så fel jag hade.

Nu är vi på campingplatsen i Hunter Valley Vagnen är uppställd, möblerna uppackade och livet leker. Om det inte var för dessa cikador! Tur att jag inte lider alltför mycket av tinnitus, för oljudet från insekterna är öronbedövande.

Klockan är 18.20, det är soligt och ca 32 grader varmt och här sitter jag insett taket. Varför kan man fråga sig?  För att jag sett regnet ute. Cikadaregnet, kissregnet. Kiss är inte coolt och mysigt!

av

Förmiddagspromenad i duggregn?

imageEfter frukost släpade jag med mamma på en härlig bushwalk i naturreservatet i närheten av hemmet. Lite molnigt och ”kyligt” om man nu kan kalla 22 C för kyligt, vilket var perfekt promenadväder.

Detta år är ett cikadaår. Ett år då cikadorna serenerar oss morgon, lunch och middag istället för bara kvällstid. De överröstar allt och alla.

Under vår promenad ”sjöng” det hela tiden och små vattendroppar föll sporadisk ner från himlen. Det var i alla fall vad jag trodde.

Min underbara mamma berättade för mig att det troligen var cikadornas ”kiss” eller biprodukt från spelandet. Nu behöver jag en dusch!