Författare: Pucko77

av

Naturlig vattenrutschkana – Waitavala

Waitavala Natural Rock Waterslide är som en naturlig vattenrutschkana som man kan åka i. Pga gårdagens skada var detta inte aktuellt för mig, men Emelie är ung, pigg och skadefri så vi åkte dit med vår taxichaufför.

Efter en ca 10 min promenad på hala stenar var vi där, vid små vackra vattenfall. Emelie klättrade upp och åkte ner vattenfall efter vattenfall. Visst, hon tyckte att det skrapade lite, men kul var det. Jag tittade på henne med avund i blicken, men att joina henne var inte på kartan.

Sen blev vi invaderade av danska turister och bestämde oss för att dra oss vidare. Men först var det stigen tillbaka till bilen. Emelie skickade en varning till mig om en lös sten, så jag ställde mig på en annan och så var olyckan framme igen. Jag halkade, trillade baklänges och slog huvudet i en sten (och högra axeln samt rumpan i andra stenar). Smärtan som pulserade i skallen var, låt oss säga det milt, INTE SKÖN. Men jag hade tur, 2 cm längre ner så kanske inte jag hade suttit här just nu… Jag kanske hade fått besöka sjukhuset vi åkte förbi tidigare idag.

Waterslide
Vägen till Waterslide
Vägen till waterslide
av

Sightseeing på Taveuni

Vaknade med smärta i fot och andra gradens brännskada på vänster hand. Välkommen till tropikerna.

Det är lätt att vara efterklok. Hade jag varit förklok så hade vi kanske valt snorklingturen när vi hade anpassat oss lite efter vädret här, och tagit med en långärmad tröja. Men nu blev det som det blev. Efter nån timme i båten igår kom sarong och hatt fram för att skydda armar och huvud. Men det visade sig att skadan redan var skedd, jag var sönderbränd på armen.

Så idag när jag vaknade spände det i hela armen. Mamma och Emelie smet iväg och handlade frukost och jag såg fram emot en dag som inte var i solen.

När sällskapet kom hem igen kom de med dagens utflyktsplan. De hade stött på en taxichaufför (sonen till den som hämtade oss på flygplatsen) och berättat att vi inte hade planer idag. En plan formulerades och jag hängde på.

Vi började vår resa med att åka runt och besöka öns viktigaste ställen, som katolska kyrkan, polisen, brandkåren och sjukhuset 🙂

av

Middag på Coconut Grove

Det var värt att vänta på. Riktigt god mat, med en trevlig atmosfär och mobilförbud. Vi fick dock lov att fota vår mat och miljö.

Emelie fick en papajacurry med ris och vi andra åt fisk med en tropisk salsa ovanpå, casava (potatisrot) och löv (deras variant av spenat). Allt var jättegott. Vi avslutade med att dela på en efterrätt, banan med glass.

Obalans i båten – så tokigt det kan bli
av

Obalans i båten – så tokigt det kan bli

På vägen tillbaka till Taveuni Island så satte sig Emelie fram med mig. Vi satt och småpratade lite och njöt av regn, vind och vågor. Vågorna var inte jättestora, men tillräckligt för att få lite pirr i magen, som en bergochdalbana.

Allt detta är underbart. Men så kom en lite större våg, jag satt stadigt men lilla Emelie flög tillsammans med brädan vi satt på. Pladask i båten blev det för mig, och ett regält slag på/vrickning av vänsterfoten var ett faktum. Nåväl, Thomas rättade till brädan (som inte gått sönder) och vi fortsatte vår resa hemåt.

Sen kom en likadan våg till. Jag satt stadigt, men Emelie tillsammans med brädan lyfte så den halkade ner igen. Mamma började asgarv, Emelie visade road oro. Jag fick ett slag på samma ställa och vrickning på samma ställe. Sa till Emelie att hon måste sitta stadigare (vilket hon inte kunde rå för).

Thomas bad oss byta plats sedan körde han jääääättesaaaakta tillbaka till vår strand. Inga fler incidenter.

Jag räknade detta som två fall, mamma och Emelie räknar även när vi hoppade av båten för att hitta en geocache till mamma och jag inte riktigt hade hittat mina landben och föll i vattnet. Jag blev blöt, men ingen som helst skada skedd. Jag räknar inte detta.

av

Snorkling och båtresa

Innan middagsgrejen igår så bokade vi in en heldag på vattnet med snorkling via vår värd, Robert. Emelie ringde till honom igår och frågade, på det sätt som bara Emelie kan, om det fanns möjlighet att åka och snorkla trots den dåliga framförhållningen.

Robert fick tag på sin morbror/farbror, Thomas, med en typ fiskebåt att guida oss rätt. Den var nog ca 5 meter lång, med motor och två extra plankor mitt i både där vi kunde sitta. Jag satt längst fram och njöt av vinden i håret, vågornas guppande och den otroligt vackra miljön. Allt är så supergrönt här, så jättevackert. Thomas visade oss bl.a. ett superlyxresort på 7 stjärnor på en av öarna, där arbetade 600 personer för att ta hand om gästerna. Varje gäst har sitt eget hus och sin egen strand. Den finns även en pool på området. Googlade priset och fick fram F$ 6000 per natt (en fijidollar är ca 4,5 svenska kronor).

Efter ca 2,5 h båtresa runt öarna landade vi på en mysig strand för snorkling, Horseshue bay på en privatägd ö. Vi fick vara hör för att Thomas kände ägarna (alla verkar verkligen känna alla här). Här snorklade vi ett tag, åt en snackslunch och njöt av det vackra vädret. Vi såg lite fina fiskar och trevlig korall, men som på så många andra ställen så har delar av korallen förstörts av solen. Men det var vackert ändå :).

Efter ett tag slog nyfikenheten till hos Emelie. Thomas höll på med någon vid bergsväggen. Det visade sig att han hittat nötter som han krossade och åt. Emelie, mamma och jag fick smaka lite. Det var tydligen fladdermössens favoritföda på ön. Vi fick även smaka på frukten direkt från trädet, det var lite trådigt, men intressant.


Och grattis på födelsedagen, käre broder.

av

Misslyckade middagsplaner

Vi valde att bli upphämtade på Mateis flygplats, trots närheten till huset vi hyrt. Mammas motivering var att vi kommer att vara trötta när vi kommer fram, och taxi kostade F$ 4, vilket motsvarar ca 20 kr. Ingen direkt kostnad.

Nåväl, vi bor typ vid landningsbanan. Vi ser när planen lyfter och landar, så nära är det. Det kommer i stort sett bara 4 flyg om dagen, så det är inget som stör. Och taxi var riktigt välplanerat pga regn. Regn, regn och åter regn.

Väl vid huset dök Robert, vår värd upp, och hälsade på oss. Sen tog vi våra rum. Mamma tog rummet med egen dusch, som hon borde. Stor skön säng, och två garderober. Emelie fick rummet med två sängar, ett charmigt sängbord och hög mysfaktor. Jag har det sista rummet, som jag trodde var näst bäst. Det visar sig inte vara så. Jag har en säng. 15 cm madrass på spjälunderlag. Låt säga, den är INTE skön, när jag testade den kände jag metallpinnarna. Som tur var hade Emelie två sängar, så jag norpade hennes två bäddmadrasser därifrån. Nu är jag ännu mer som prinsessan på ärten. Det är skönare, men inte direkt optimalt.

Vattnet ska gå att dricka här, det gör i alla fall lokalbefolkningen. Det luktar dock klor, så vi valde att gå och shoppa lite vatten och snack nu till eftermiddagen. Vi har två ”supermarkets”, en 4 min bort som är lite större och en åt andra hållet (1 min bort) som är lite mindre, tänk dig bensinmack fast billigare. Vi köpte lite vatten och snacks för eftermiddagen.

Utsikt från uteplatsen, med lite regn ute 🙂


Sen kom middagsdags, vart ska vi äta? Vad ska vi äta? Vi bläddrade igenom en informationsbroschyr som Robert lämnat till oss och landande på Cocunut Grove. Bokning var viktigt, men det stod att fisk alltid fanns. Så vi gick dit. Åt fel håll!

Vi vände och gick åt rätt håll. Solen hade gått ner, ingen vägbelysning och bilarna bländade oss vid möten. Efter lite letande hittade vi Coconut Grove, snirklade oss in och fick veta att middagen redan börjat och att det inte fanns mat för oss. Lite snopet blev det. Vi begav oss hemåt, imatade. Både mataffärerna var stängda, så det blev snacks till middag ikväll, och vatten.

Innan vi lämnade Coconut Grove bokade vi in middag för imorgon kväll, inga fler nätter utan middag, tack 🙂

Albatros airlines – Nadi till Matei
av

Albatros airlines – Nadi till Matei

Om jag tyckte att förra flighten hade ett litet plan är det inget mot detta! Det fanns 19 passagerarplatser, men det är för små eller halvsmå individer. En fönsterplats på ena sidan och två platser på andra sidan. Nästan i alla fall.

Det var vi och en dansk familj på planet, vi skojade friskt om att detta var det skandinaviska flyget SAS. Mamma kallade flyget för Albatross airline (från Bernard och Bianca) och det kändes lite så när vi, halvvägs till Taveuni Island, insåg att det regnet ön i planet. Stackars Emelie blev nästan våt om fötterna.

Vårt pytteplan
Vi och danskarna, SAS?
Utsikt från planet
av

På väg till Fiji

Ja du, en lång dag har det varit. Bilen gick 03.56 från mamma och vi kom till Sydneys flygplats vid halv fem. Vi checkade in vårt bagage och begav oss genom passkontroll och säkerhetschecker. Emelie och mamma blev haffade för att svabbas efter stygga saker, de tog en pinne och körde igenom bagaget och över kroppen som sedan skannades. Båda blev dock godkända.

Därefter var det dags att hitta någonstans att få i sig lite frukost. Det visade sig lättare sagt än gjort, klockan var 5 och fikaställen öppnade kl 6. Vi skickade iväg mamma på upptäcktsresa (eller snarare, hon var i behov av kaffe och Emelie var upptagen i telefon, så hon letade reda på ett ställe). Med lite mat i kroppen kände vi oss alla lite mer mänskliga.

Flygresan till huvudön på Fifi skulle ta ca 4 h 30 min, men vi kom fram ca 40 min tidigare. Planet var gammalt och hade sett bättre dagar, och värst av allt: VI HADE INTE EGEN TV-SKÄRM! Den fanns en liten skärm som fälldes ner och där visades typ Marigold Hotel eller nåt annat. Dålig bild och inte kul. I business class fick man en iPad och fler filmer at titta på. Som tur var hade håg och Emelie vår rad för oss själva, så hon kurade ihop sig i en lite boll (misstänker att hon är en katt) och sov större delen av resan.

Klev av planet i Nadi, Fiji, och möttes av säng och glada människor. Vi hämtade ut vårt bagage, växlade pengar (cash is KING här) och begav oss till inrikesterminalen för del två..

av

Tvätta och packa om – nya äventyr väntar

Efter en intensiv campingresa med några riktigt trevliga vingårdar så är vi nu tillbaka i Sydney för att tvätta och packa om resväskan för Fiji.

Från början var det tänkt att jag och mamma skulle åka hit på semester så vi bokade biljetter och hus via airbnb redan i oktober. Men i sista sekunden visade det sig att även Emelie kunde följa med, så nya biljetter bokades för henne (och det finns ett sovrum till i vårt hus), och familjesemestern var ett faktum.

Nåväl, imorgon ska det upp tidigt. Och när jag säger tidigt menar jag TIDIGT, bilen går senast kl 04.00 till flygplatsen. Zzzzzz…

av

Happy Australia day

Idag är det Australia day, typ nationaldag här i landet down under.

Det som firas är den dagen då vite mannen kom till Australien. Som du kanske förstår av meningen ovan är detta numera till kontroversiellt i dagens samhälle. Detta beror till stor det på hur man, historiskt sett, behandlat aboriginerna. Dvs inte bra.

Men man försöker hitta en balans med att fira Australien som det är idag och ta hänsyn till alla kulturer.

Nåväl, vi firar i bilen (men campingtrailern) på väg till Port Maquarie. Och vad ska vi göra här? Jo, besöka nya intressanta vingårdar så klart.