Jag lyckades sova lite på både delarna av flighten mellan London och Sydney, så när jag landade var jag inte tokigt trött. Klockan var närmare 8 på morgonen när J (Ems sambo) hämtade mig vi flygplatsen och körde mig hela vägen till mamma. Solen sken, klarblå himmel och en lite sightseeing tur runt Sydney för bästa vägen hem (och trotsa rusningstrafiken).

Väl hemma hos massa socialiserade vi en stund, och sen tog J hunden och åkte hem. Kvar var jag med mamma.

Vi umgicks, badade och shoppade nödvändiga saker. Dvs sim-kort till mobilen och solskyddsfaktor för min kropp. Mamma frågade om jag ville ta en liten tupplur, men jag var vuxen och sa nej.

Förberedde en lasagne och ställde i in kylen, och allt var frid och fröjd till dess att mamma åkte till sjukhuset för att hälsa på Lars.

Efter att har förflyttat mig mellan många av rummen hos mamma, för att bota tröttheten, så gav jag upp lite och lade mig för att läsa en stund.

Plötsligt är det någon som tar min Kindle och rör mig. Jag skicket som en stucken gris. Till dess att jag inser att det ”bara” är mamma som väcker mig. Jag toksov. Hon hade både ringt och smsat, men jag sov så hårt att jag inte märkte detta.

Du skall icke skriva på din moder! Och en tupplur hade kanske varit smart…