Och vi fick inte ens kyssa yxan!

Snart är det dags för mig att lämna regnet och komma tillbaka till Sverige igen. Så för att fira detta så smet mamma och jag iväg på en extremt Michaela-vänlig aktivitet. Kast med lite yxa.

Mamma och jag körde vårt alldeles egna lag. Vi hade tre event att genomföra; kast med liten yxa, döda ballonger med liten yxa och avslutningsvis kast med stor yxa.

Varje omgång var bäst av tre, utom balongerna. Där var det först till kvarn.

Personalen gick igenom reglerna, med lite eqivoka instruktioner. Vi körde ett par testkast, mamma fastnade för tvåhandsgreppet, men jag är Viking! Inga två händer här, enhandsgrepp blev min metod. Och sen började allvaret.

Sida vid sida stod jag och mamma, äran var på spel och jag vann. Massor. Tills jag inte gjorde det längre.

Kast med liten yxa var min gren, vi spelade tre omgångar (5 kast per omgång) med bäst av tre och jag vann 2-0, 2-0 och avslutningsvis 2-1. Jag brillierade, fick 5 poängare efter fempoängare. Jag var helt enkelt fantastiskt.

Hybris, mina vänner. What goes up must come down.

Det började med ballongerna. Vi blåste upp 4 ballonger var och fäste vid tavlan. Jag skulle kunna skylla på att mamma knappt blåste upp en av ballongerna, men jag var minst lika ond. Mamma fick ner alla fyra, jag hade den sketna vita miniballongen kvar. Nåväl, en aktivitet kvar.

Big axe. Långt skaft där det krävdes dubbelgrepp. Övningsrundan gick bra, men när vi väl kom igång på allvar. Jag säger bara detta, håll dig borta från min mamma när hon har en stor yxa i handen. I hennes händer kommer den till önskat ställe.

Jag erkänner mig besegrad. Men gjorde med ödmjukhet. Skyllde på spöregn i ögonen på vägen tillbaka till bilen.