Det finns mycket som jag gillar med Australien, men vissa saker gillar jag inte, som t.ex. kackerlackor!

Satt och åt frukost med mamma och Lars, fåglarna kvittrade, lite rått i luften (det har regnat under natten) men väldigt fridfullt. Och plötsligt klättrar Herr Kackerlacka upp på bordet.

Han tar en promenad runt brickan som mamma/Lars bar ut sin frukost på. Han tittar upp på oss som om han vore en katt.

Men, då vi inte uppskattar kackerlackor på matbordet/i huset/på uteplatsen så tog Lars min bit hushållspapper och skred till verket. Sen var det bara begravningen kvar!

Nej, jag vill inte veta vart den hamnade. Nej, jag vill inte se liket (vill inte ens minnas den som den var). Nej, jag vill inte höra mer om kackerlackor (Lars första var i Japan, mamma på Kanarieöarna och min i Grekland).

Jag går tillbaka till mitt mantra: Jag såg ingen kackerlacka, det finns inga kackerlackor!