Tog taxi till tåget, mest pga smärta. Jag tror att jag kommer att överleva. Idag står scenic rail från Auckland till Wellington på agendan. Detta kommer att ta i stort sett hela dagen. 

Jag har turen att sitta bakom ett par amerikaner. Tänk dig det stereotypiska svenska charterturisten från 80 och 90-tal. Du vet vilken jag menar, finns det svenskt kaffe på hotellet? Gnäll, gnäll, gnäll det här är inte hemma. De bråkar just nu. Så glad att jag har musik med mig på resan. Småflinar just nu, men det kommer inte all hålla i sig.