Ja, det blev promenad, precis som jag lovade. Men det blev inte vad jag trodde.

I måndags kväll tog jag en kort promenad till ett område här i närheten med massor med pokestops och ett pokegym på liten yta. Väl där passade jag på att gå in i skogen för att se vart vägarna leder till. Jag hittade då en bushwalk som på pokekartan (och google maps) inte såg så långt ut. 20 meter in på stigen insåg jag att jag 1, hade fel skor på mig och 2, det började bli mörkt och det fanns ingen belysning.

Så jag gjorde vad vanliga vettliga människor gör i dessa situationer, jag gick tillbaka.

När jag kom ut ur skogen träffade jag en en kille och vi pratade lite om bushwalkarna som fanns här, hur vackert stigen jag inte tog var etc. Han även varit i Norge och skulle vilja åka till Sverige, sommartid, för att cykla runt. Detta kändes som en vettig kille. Jag tackade vänligt för hans tips och bestämde mig att välja denna bushwalk en sval dag, dagtid.

Denna dagen var idag. Hårt snörade gympaskor, rosa Reebok om intresset finns, och gav mig av. In i skogen gick det, och in på bushwalken.

Jag kom fram till stället jag stannade på sist och började klättra neråt. Och neråt och neråt. En bergshäll här, en bergshäll där. Det var efter den tredje klättringen som jag började ana onåd. Va i helskotta har jag gett mig in i? Kommer jag någonsin att kunna komma ner i dalen? Och hur ska jag kunna komma upp igen?

Nåväl, svårare stig än detta kan det väl inte bli, tänkte jag naivt. Och så kommer nästa bergshäll som sluttar rakt ner och har en stor sten strax nedanför. Kanske enkelt för den lite mer erfarna bushwalkern, men för mig? Min första bushwalk sen förra semestern i Australien? Lägg därefter till en viss övervikt, som höjer risken för skador. Ja då har du mig.

Jag hasar, jag planerar, jag riskerar och jag tar det försiktigt. Efter en extra hög bergshäll, och efter att jag sett att det är en bit kvar till botten, så funderar jag allvarligt på att gå tillbaka igen. Upp, upp, upp och så pratar vi inte om detta något mer. Men när jag tittar upp inser jag att det inte går, jag kommer inte upp för denna bergshäll igen, med dessa platta och branta yta. Risken att trilla ner är överhängande.

Nåväl, jag får väl klara resten av vägen då.

Kommer ner till botten, tittar på lite vattendrag och hämtar andan. Hittar även ett Pokestop som jag glatt snurrar, och hittar även en Kangaskhan, den regionspecifika pokemonen här i Australien. Jag passade på att fånga den åt min vän, Anna-Carin, medan jag var i farten.

Sen var det dags att ta sig upp och tillbaka. Hemvägen, att komma upp på andra sidan, var lite av ett antiklimax. En stor besvikelse. Misstolka mig rätt, det var skönt att det inte var någon direkt utmaning, men det kändes lite konstigt med att vägen dit var jobbig men vägen upp var bara en massa trappsteg. Sen en stor väg.

Nåväl, jag överlevde resan. I efterhand så skulle det varit bra om jag kollat upp bushwalken INNAN jag begav mig ut på den. Då hade jag sett att den var klassificerad som en Grade 3, inte Grade 2 som jag är van vid.

Nåväl, lite bilder bjuder jag på. De syns inte så väl hur brandt det är på vissa ställen, men använd fantasin.