I dagens digitala samhälle kommer du inte längre än incheckningsdisken på Arlanda utan visum. När du överlämnar sitt pass för utskrivning av biljetter/överlämnande av bagage så kontrolleras det om du verkligen har ett visum. Du får även frågan. Min rekommendation är: Ljug inte. Var ärlig. Och se till att du har rätt visum.

Just detta år har jag varit en dålig söka-visum-i-god-tid-människa. Det är lätt att skylla på saker som mycket att göra, stress och oförmögenhet att ta tag i saker men vissa saker MÅSTE göras. Och om jag vill till Australien så måste följande kriterier uppfyllas:
1. Biljett i mitt namn (gärna med flyg, båt tar för lång tid)
2. Visum ska ansökas om och bli beviljat

Igår, men 20 dagar kvar innan avresa fyllde jag äntligen i min ansökan. Allt sker online och kan ta upp till 10 arbetsdagar att bli beviljat.

Klumpen i magen var stor som en fotboll. Kommer jag få det beviljat i tid? Kommer det beviljas? Tänk om någon kapat min identitet och begått ett brott? Är jag misstänkt för ett brott?

Tankarna for runt i huvudet och jag mindes hur, för en massa år sedan, mitt visum inte blev beviljat i tid. Så istället för föregångaren till eVisitor så ansökan om ETA dagen innan avresa. ETA kostar pengar och är snabbspåret för glömska människor.

Läs mer om skillnaden mellan eVisitor och ETA här
P.S. Självklart blev denna skötsamma tjejs visum godkänt. Tog ca 30 min innan visumet damp ner i inkorgen. Nu är jag nästan redo för avfärd.