Under denna resa har jag inte sett små mycket av Australiens vackra fauna. På vägen mellan Alice Spring och Glen Helen varnades det för kameler och kängurur men det enda vi såg var vilda hästar. Vackra vilda hästar, men det hade varit lite roligare med kameler.

Men något det är gott om är flugor. Och dessa flugor är närgångna. Jag måste erkänna att jag känner mig som en kossa som står på åkern och febrilt viftar med svansen och öronen och tungan för att få bort flugorna. Men allt är förgäves.

Lite flugor, skrattar du gott på andra sidan bloggen. Löjligt! Ja, jag var som du för. Men efter att ett antal flugor försökt krypa in i ögonvrån, försökt bygga civilisationer i öronen och försökt semestra i mina näsborrar så fick jag nog. Jag kan sanningsenligt intyga att flugor i näsan är riktigt äckligt. Jag började nysa och toksnora, inte sexigt någonstans.

Så mamma förbarmade sig för mig och köpte en flugmössa som jag kunde låna. Det är en solhatt med mygg-/flugnät fastsatt på den. Inte heller den speciellt sexig men ack så behändig.

Nu kittlar bara flugorna på benen och armarna. Några parkerar på flugnätet, men så länge som de inte kommer in får de roa sig som de behagar.