De gamla idoleringscellerna är hemska. Välvda tak, högt i tak. Vita väggar. Ca 1 meter bred, 2,2 meter lång. Cellerna på ena sidan var mörkläggningsceller, det fanns inga fönstrena så där blir det kolsvart.

Men vi sätts inte i isolering här längre, istället används dessa lokaler för bildlektioner. Det känns fel och jag känner tyngden av de som kom före mig. Väggarna skriker av frustration… Av instängdhet, av rädsla.

Men det finns värre saker. Bara några meter bort är galgen. Ingen har fått dödsstraff på ett tag, men rummet finns fortfarande kvar. Rummet dit den dödsdömda gick med sina fyra följeslagare.

Ibland, ser jag det framför mig. Klockan åtta på måndagsmornar, det var då som dödsstraffet verkställdes. Då de fyra följeslagarna satte ena handen på räcket och ena hande på den dödsdömde. Sen drog bödeln i spaken och fången föll ner i det 13 fot djupa hålet.

Sen gick följeslagarna ner de 13 trappstegen ner i hålet och hämtade liket och bar ut det med fötterna först. Repet återanvändes aldrig, det var unikt till varje dödsdömde och var utmätt till denne… 43 män och 1 kvinna hängdes här, den sista 1964.