Idag har jag jagat ambulans och inspekterat det australienska sjukvårdssystemet.

Ok, det var en patienttransport, inte en ambulans. Och vi jagade den inte utan följde efter den.

Det hela började på Yellow Rock och sökandet efter en geocach.

För två år sedan var vi här i Hunter Valley sist och letade en cache men vart tvungna att ge upp då ett stort träd fallit över vägen och vi hade vaken motorsåg eller yxa. Så favorit i repris, denna gång med yxa.

Vi åkte upp via ”huvudvägen” (tänk dig ett elljusspår fast bergigare) och sidovägen som var mer off road (en stig i skogen, lite bergigt och brett nog för vår bil, men inte mer än så). Efter över en timmes resa på dessa två vägar var äntligligen uppe på krönet, därefter följde bushwalking.

Mamma och Lars förvann snabbt och helt plötsligt stod jag där, ensam, i vildmarken, i cikadapisset, med kameran i högsta hugg. Efter ett tag slutade jag följa efter/försöka hitta mitt sällskap och försökte finna vägen tillbaka. Jag ville även undvika ödlor, spindlar, cikador och låta bli att se ormar, jag såg i alla fall ingen orm.

Till slut hittade jag tillbaka till bilen och njöt av solen ett tag. Sen ser jag mamma och Lars komma ut ur skogen. Lars går med bestämda steg till bilen och tar fram first-aid väskan. Det är först då jag uppmärksammar att mammas högra arm är låst och hålls upp av vänster.

Det visade sig att mamma halkat på en sten och dragit armbågen ur led. Här skulle jag vilja säga att vi ilade iväg till närmaste sjukhus, men så var inte fallet, vi hade först en timmes skumpig väg att åka. Lars visade ännu en gång prov på sin färdighet bakom ratten och tog det så försiktigt det bara gick tillbaka till den riktiga bilvägen.

Ca 1 timme och 20 min senare var vi på sjukhuset i Cessnock. Här röntgades och drogades mamma, men då det tagit en stund att komma till läkaren hade armen svullnat så mycket att smärtan blev för grov att de inte kunde rätta till armbågen. Patienttransport bokades och ca 5 timmar efter vi kommit till akuten satte jag och Lars oss i bilen och följde efter mammas transport till sjukhuset i Maitland, ett par mil bort.

Här sövdes mamma (i ca 2 min) och blev tillrättad och gipsad. Lars var med hela tiden medan jag satt i väntrummet och läste och fick uppdateringar av Lars när det fanns information att ge. Totalt tog det ca 9 timmar att fixa mamma.

Nu sitter vi och äter lite ost och kex, klockan är halv tolv på natten och snart läggdags. Imorgon, om mamma mår ok, så kommer vi troligen att besöka några av regionens vingårdar.

P.S. Sjuksystern på sjukhuset påpekade att det varit massor med ormar i år, till och med i stan. En vän till henne hade blivit biten på sin gräsmatta… Jag slog genast händerna för öronen och sjöng en liten trudilutt. Fick många blickar…

P.S.S. När vi kom tillbaka till vagnen var i alla fall helvetesdjuren, cikadorna, tysta. Och tystnaden var ljuvlig!