Nöden har ingen lag. Vi är på en campingplats i Yarra State Park, mitt i skogen, på ett berg tillsammans med myggen. Det är inte en enda annan människa på plats, trots att campingplatsen är ganska stor. Det kan ju ha någonting med regnet att göra, eller att det är ca 14 grader, eller att det är en helt vanlig onsdagskväll…

Jag fick maghaveri i eftermiddags och måste använda toaletten (utedass med myggor som bits i rö**n), utföra mina behov i det fria var inte aktuellt. Så, i slutet av vår spelomgång berättade min blåsa för mig att den var dags att tömma den. Ok, tänkte jag, och tog toapapper, handsprit och den stora kraftiga ficklampan (maglite för kunniga, funkar även som batong) och begav mig i mörkret till utedasset.

Jag kom 15 meter, sen var jag tvungen att gå tillbaka. Det var så mörkt ute att jag helt enkelt inte hittade dit, och kände mig orolig över att hitta tillbaka igen… Så mamma erbjöd Lars tjänster och han fick gå och kissa med mig. Kände mig helt plötsligt 5 år gammal, men vi hittade i alla fall både dit och hem igen :).